Hopp om framtiden..

Efter en härlig dag med finbesök av våra vänner, sitter jag nu med ett glas vin och tittar på tv. Men snart blir det läggdags för oss, våra små de tar inte hänsyn till att det är helg och vi vill ha sovmorgon! ;-)

Vi sitter här och planerar och hoppas inför framtiden. En ljusare och mindre gropig väg att vandra.
Ett nytt jobb för mig vore ett stort steg på vägen.
Jag tror ändå på mig och min förmåga.
Jag vet att jag är duktig på mitt yrke som undersköterska. Det är ju det jag egentligen vill jobba med. Med människor. Jag lär mig av det så mycket.
Av att träffa nya människor och få uppleva nya möten. Det får mig att växa som person. För jag tror att det är det man gör när man får möta nya människor och få ta del av deras öden.
Jag är alltid lite osäker när jag börjar ett nytt jobb. För jag vill alltid kunna allt med en gång och det gör man ju inte när man börjar på ett nytt arbete.
Jag hatar att göra fel. Då blir jag lite osäker precis i början just därför. Jag vill inte göra fel.

Men jag är inte mer än människa och gör fel och kommer fortsätta göra fel bland allt bra jag ändå lyckas göra.
Så här kunde jag inte tänka för några år sedan. Flera år av psykisk misshandel får en person att smulas sönder till miljoner bitar så det tar tre dubbelt med tid att sätta ihop allt igen.
Men jag är på väg att sakta men säkert att få en bild av vem jag är. Egentligen.
Men det tar tid.

Nu ska jag se på film med min underbara man som har valt att leva med en så trasig person som mig. Eloge till honom!

Puss! Och massa kärlek till er alla!