När inget blir som man tänkt..

När jag gick och la mig igår så kändes allt på topp! Detta året kunde bara bli bättre än förra. Jag kände att nu är det bara tuta och köra och kämpa för att det skulle bli så bra som möjligt med allt.

Att jag sen skulle bli knuffad ner för ett stup hade jag ingen tanke på. Det där med kämpa fick en helt annan innebörd och nu känns det som om jag återigen får börja om från ruta ett.

Jag ska inte ge upp, absolut inte. Men det känns så jävla tufft att ALLTID behöva kämpa. NÄR kan jag/vi bara få traska igenom vardagen utan en massa problem??????!

Så nu är jag återigen arbetslös.

Om någon i min närhet har jobb till mig, vad som helst så är jag intresserad. Verkligen. Vi klarar inte oss med en lön.. om vi nu ens kommer få det.

Är det någon som har extrajobb till mig så är jag glad!! Helst fast, heltid. Men det är inget som man bara ger ut.. eller? :-)

Kan det bara nångång hända mirakel och låta oss få leva lite utan oro.

Kanske ringer någon mig och vill ge mig ett jobb? :-)

Den som lever får se...

♥