Varning! Tristaste inlägget..

Vissa dagar är mitt tålamod nere i botten och jag kan bara inte se någonting med ett positivt synsätt!
Som idag. Jag är trött, orkeslös och ta mig (nånstans) fruktansvärt lat!!
Jag trivs inte.
jag mår inte bra här hemma. Och det är just mitt hem som gör att jag inte trivs. Inte min familj eller nånting annat, utan mitt hem. Vårt hus.
Jag älskar huset, platsen där vi bor. Men jag trivs inte!! Det är sååå mycket som jag vill göra här och så mycket vi BEHÖVER göra här, och varje dag blir listan längre. (ja min lista iaf ;-))
Det är grejer som behöver att fixas, ändras och lagas. Jag vill ha ett FÄRDIGT HUS att bo i.
Men ja det är bara en sak som saknas.. eller massor av just den saken. Kronor. Flera tusen kronor. MINST SAGT.

Jag vet.. man ska inte stressa med sitt hem. Men (fula ord igen) NU får det banne mig hända saker tycker jag. Jag går hemma ganska mycket. Och egentligen trivs jag med det. Men se våra fula väggar, hemska golv och möbler jag vill byta ut. Då kan jag bli så här knäpp som jag är idag.
Fruktansvärt pessimistisk och negativ.
Robert sliter häcken av sig på jobbet 6 dagar i veckan ganska ofta. Och här hemma sitter jag och gnäller. Bra fru han har va?! Jag har tur som har en sån go gubbe som orkar med mig ;-))

Jag vet vi har inte råd med allt på en gång.. vem har det egentligen?
Jag ÄR glad för de små saker som verkligen händer här hemma. Men jag vill MER.
Jag borde säkert komma hemifrån mer.. men då blir jag sådär lat igen.
Milo har sovit så dåligt de senaste veckorna.. (fast jag hoppas på att det håller på att vända nu), då han vaknat flera gånger per natt. Jag blir som förbytt när jag inte får sova. Tur att det inte är fler än just Robert som får uppleva det. Eller det är nog synd om honom att det är just så.

När jag kommer hem efter jag lämnat Meja på dagis (TACK GODE GUD FÖR DAGIS!!!) så går mina steg raka vägen mot sängen. Milo är oftast tacksam och vill med lägga sig just vid den tiden. Så då snarkar vi båda två i ett par timmar. Sen är det upp igen, en kopp kaffe som gäller och hämta Meja igen.
Såna har mina dagar vart de senaste veckorna. Känns många gånger helt meningslöst.
Höst och vinter är inte mina årstider då jag lätt blir deprimerad. Och det verkar inte bättre nu heller. Jag hoppas bara att jag inte blir "värre" än detta. Då det inte slår till oftare än vissa dagar bara.
Jag var rätt nere i botten för lite mer än 2år sedan, när jag väntade Meja. Och dit vill jag aldrig mer igen.
Då hade jag och R vårt break med. Det bidrog nog en hel del till min depression.
Mycket jobb med mig själv fick mig på fötter igen, men få i min närhet vet om att jag har mått som jag gjort. (ja nu lär de väl veta) haha ;-)
Kan inte fatta att jag kommit så långt ändå som jag kommit med mitt liv efter det. Det trodde jag AAALDRIG då :-)

Jag tror inte det finns någon som e gnälligare än mig när dessa dagar faller på. Usch.. är inte så förtjust i mig själv just nu. :-(

Jag skulle kunna rabbla tusen saker jag är missnöjd med just nu. Men det hjälper inte..
Tur att jag har barn säger jag bara! Annars vet jag inte vad jag hade gjort.. legat i sängen och mått ännu sämre.. Även om det är jobbigt med barnen just dessa dagar.. allt e jobbigt, så får de mig ändå att tänka på annat och tvingar mig att göra nått. Jag är tvungen, även om det inte är kul just nu. Så är jag tacksam för de.
Ju fler barn.. desto mer tacksam är jag. Borde nog skaffa mig fler..! ;-) hahahahaha

Nä skämtosido.
Det finns dagar då jag bara vill sälja allihopa på blocket för lägstbjudande ;-) hihi
Tur att de dagar inte dyker upp så ofta ;-)

Nu får jag ta och fixa mat till barnen.. och hämta Liam som e hos en kompis.
Som sagt.. tur att man har barn! ;-)♥ Bra att ha nått att göra :-)

Ha det underbart!


♥