Tankar och bittra funderingar

Så underbart väder ute och faktisk så är det riktigt gott att inte behöva jobba såna dagar. ;-)

Har dock haft att göra ändå.. det är möten av olika slag så jag ligger inte på latsidan precis. Jag håller igång nästintill hela dagen ändå :-)

Jag börjar lära mig att strunta i att städa och ist gå ut och njuta av vädret, sola och bara vara.

Jag känner mig lite ensam, har inte så många vänner att umgås med.. har ju vänner såklart. Men de närmaste kan jag lätt räkna i min ena hand.

Hur gör andra för att få så många vänner? Eller är jag inte rolig att vara med?

Klart, jag har stor familj som tar mycket av min tid, det är jobb och annat som kommer emellan ofta. Men ändå..? Varför är det så svårt?

Har glidit ifrån många sen mina små kom till världen. Verkar lite som om vissa tycker det är jobbigt att ses när jag har så många barn.

Jag säger inte att det är någons fel.. men det känns så tråkigt. Känner mig ensam bara.

Jag är inte världens mest framåt tjej. En sida av mig är fortfarande den där riktigt blyga tjejen jag var en gång i tiden. Jag snackar inte konstant. Jag är inte sån som skämtar hela tiden för att hålla igång.

Jag kan verkligen toka till det om jag är på det humöret. Men allt som oftast är jag en rätt så lugn tjej. Kanske tråkig då i andras ögon?

Jag undrar om de som jag brukade umgås med tycker det är jobbigt att jag har många barn?

Nu har ju vissa av de själva börjat skaffa barn, jag var ju först i min umgänges krets. Oplanerat men lika önskat ändå! Några andra har inga barn än.

Nu när man inte hörs av så längre.. undrar jag ju då om vi någonsin va så bra vänner som jag då trodde?

Jag hör inte av mig heller så direkt. Jag vet jag ÄR dålig på det. Inte för att jag inte vill.. men de gånger jag har hört av mig och undrat om vi ska ses så blir det inget.. man kanske planerar en dejt.. men, då blir det avbokat eller annat händer.

Jag önskar jag hade någon riktigt nära vän nära mig. Som man kan och vågar säga allting till. Jag saknar det. Att bara promenera bort en kväll när barna sover och ta en kopp kaffe.. eller ett glas vin. Vad som.. Och bara prata en stund. Nu är det svårt.. avstånden är så stora. Och ingen orkar komma hit och hälsa på. Vi bor ju så långt borta. Roberts vänner eller en vän är den som har vart här mest. EN av hans vänner.

Men Vi däremot ska åka till Göteborg(där de flesta av våra närmsta vänner bor). Avståndet är lika långt dit för oss som det är för de att ta sig hit, eller? Men det är väl jobbigt.. eller tråkigt att vara här jag vet inte. Jag bara gissar...

Blir såhär bitter ibland.. när jag tänker för mycket.

Nu ska jag ta och försöka lägga min fina Milo, och hoppas att han vill sova.

Sen blir det lite mer dator tid för mig för det är tydligen fotboll på tv.. *blä*

Ha en härlig sommarkväll!! För det ÄR sommar nu! ♥

♥