En blick in i mina tankar och känslor.

Det har gått ett tag sen jag skrev sist. Det har vart en jobbig period det senaste. På många sätt!
Vissa saker börjar släppa och bli bättre, andra saker är fortfarande osäkra men vi ser på det med positiva ögon. Vi har haft det mycket tufft. Vi har fått kämpa i motvind flera gånger och har blivit "drabbade" av många jobbiga saker. När något bra händer så kommer det något och ska dra ner det.
Jag har många gånger känt att jag vill ge upp, att jag inte orkar kämpa mer nu. Det har vart så mycket på en gång och den ena grejen efter det andra har lagts på högen av jobbiga saker.
Men näe, jag ger inte upp, VI ger inte upp! Vi är starka!
Vi kämpar på och försöker se vilka möjligheter vi har när det är jobbigt. Det är inte lätt, tro mig!
Jag är så stolt över oss! Det kommer gå bra för oss!! Hur jobbig situationen är idag så kommer det bara bli bättre, även om det blir jobbigt emellan.

Jag har aldrig egentligen sett mig som en stark person, även om jag innerst inne har vetat att jag är det. Självkänslan är inte den bästa och den har sagt till mig att jag inte är stark, eller bra på något sätt.
Men allt jag gått igenom hittills har gjort mig väldigt stark. Jag har klarat av många jobbiga saker. Jag har inte alltid gjort bra saker för att klara mig igenom de. Men jag har även fått sota för det och har "betalat tillbaka".
Jag försöker vara en så bra människa jag kan. Att göra rätt för mig att vara en bra mamma, fru, vän.
Det är inte alltid jag klarar det men jag är så ärlig jag kan med mina känslor och brukar säga med en gång om det är något som stör mig, gör mig ledsen eller arg. Ibland bär jag det inom mig ist för att säga det. Så som jag brukade göra innan. Att aldrig säga något till någon. Jag skulle klara allt själv. Jag skämdes för mina känslor och ville inte att någon skulle någonsin få veta vad jag gick igenom. Jag hade det bra! Jag mådde bra! (fast egentligen så var sanningen en annan)

Nu kämpar jag med att våga säga hur det är. Inte till vem som helst. För jag har inte en hel drös med vänner eller nära personer som jag kan (eller vill) prata med. Jag har så svårt att lita på folk. Har flera gånger vart med om att när jag berättar något för någon (troendes att det är bara mellan mig och personen i fråga) så har det kommit ut till andra. Jag har blivit sviken så. Det har gjort mig till en mussla. Sluter mig och vågar inte berätta. Men jag är bättre på det nu..
Jag kan vara rätt öppen av mig på flera sätt, men sällan är jag privat och ger en blick in i vad som egentligen händer eller vad jag känner.

Vi har såå mycket att se fram emot. På så många olika plan. Nu gäller det bara att hålla en positiv anda och fortsätta kämpa vidare för det vi tror på och vill ha i våra liv.
Jag har verkligen fått lära mig att vara nöjd med det vi har. Att inte ta någonting förgivet. För det du har idag. Hälsan, alla dina materiella saker du har omkring dig. Det kan försvinna på ett ögonblick om det vill sig så illa.
Jag är en sån som alltid vill ha det ena saken efter det andra. Det vill jag ha! Och det och det och det!
Men mer och mer har jag verkligen börjat uppskatta och göra det bästa av det vi har. Göra det vi kan med de medel vi har. Fortfarande vill jag ha allt det jag har velat tidigare. Men det är på ett annat sätt. Det kommer när det kommer - sätt. Om man säger så.

Jag är så glad över mitt liv, verkligen! Trots allt kämpande så är jag så himla lycklig. Jag har min familj alltid. Hur allt annat än går så har jag en helt underbar och härlig familj att luta mig tillbaka på. Att älska och bråka med. Precis som det ska vara i en familj. ♥


Allt kommer bli bra tillslut!





♥