Magen har vuxit jätte mycket och är redan stor. :-) Det är både mysigt och tungt. Jag får bara acceptera att jag blir stor varje gång :-)
Vad det gäller föregående inlägg så känns det bättre idag. Just känslomässigt iaf. Det är som en bergodalbana. Upp och sen fort ner å sen upp igen.
Jag är extremt känslig denna gången, kommer inte ihåg hur det va förra gången/gångerna. Kanske var det likadant??
Det kan dock bero på att jag har mått ganska dåligt denna gången. Först väldiga illamåendet i början och när det släppte så tog foglossningen över. Redan v12 började det komma!
Jag har och gör det än, känner mig väldigt nere för att jag inte kan jobba och leva som jag har kunnat innan. Har ju aldrig haft dessa besvär tidigare. Bara på slutet då man vart stor och tung, och inte ens då på detta sättet.
Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte kan jobba. Jag vill så gärna, men så fort jag gör något mer ansträngande så ökar smärtan på!
Jag har dåligt samvete för att jag inte orkar göra saker här hemma som jag brukar. För att jag har så extremt dålig tålamod med allt och alla. Humöret pendlar upp och ner, och hur jag än anstränger mig så går det ut över min familj även om jag inte vill. Förlåt mina älskade!!! ♥♥♥♥♥♥
Nu kan jag verkligen relatera till de som går med ständig värk år ut och år in. Va hemskt!!!!
Detta går förhoppningsvis över när vår bebis är ute. Men även med den vetskapen så tär det på humöret att gå runt och ha värk.
Jag är så väldigt lyckligt lottad att ha en så förstående man, som hjälper mig, stöttar mig och servar mig med allt jag behöver. Även om jag är envis och vill klara allt själv, så skämmer han bort mig.
Han jobbar och sliter med sitt företag, sen kommer han hem och tar hand om mig, och sliter med vårt hus med. Jag är så stolt och så lycklig över att ha honom. Han är mitt allt och min bästa vän! Tänk att han känner mig utan och innan och ändå står han här hos mig. Att han väljer att vara med mig. Men han är också den enda som känner mig utan och innan. Det finns ingen annan som fått komma så nära. Och ännu vet han ändå inte allt om mig..
Idag är det fint väder ute, jag ska försöka ta mig ut på en liten promenad med M&M så de får ut och röra på sig lite.
 |
| Bebis i magen v22. (21+0) |
Nu väger fostret cirka 360 gram och är ungefär 27 centimeter långt från hjässa till häl. Ögonbryn och ögonlock är fullt utvecklade och om du väntar en pojke kommer testiklarna att flyttas ner i pungen under de kommande veckorna.
Bebis kan höra nu och börjar sakteligen lära känna våra röster :-)
Överallt står det att dessa veckorna runt 22 är de mest behagliga..? Man är inte så stor, inget illamående, eller tryck på blåsan och man är som piggast nu.
Det stämmer INTE på mig! Jag är redan rätt stor, jag har inget illamående men ständig värk av onda höfter och rygg.
Jag sover dåligt. Jag är ständigt trött. Jag vaknar varje gång jag ska vända mig i sängen. Upp och kissa. Jag springer ständigt på toa. Huvudvärk var eller varannan dag.
Just nu är jag förkyld också med snorig näsa o jobbig hosta.
Haha jaa positiva klubben som kusinen nämnde ;-)
Trots allt detta jobbiga så är jag så otroligt glad över vår nya familjemedlen! Just nu längtar jag extremt mycket att få hålla om vår lille prins!
Hmm annars då? Jo livet rullar på som den gör. Jag går hemma. Vill börja handarbeta med något men har inte råd att inhandla det jag behöver för att börja försöka med något.
Vi har börjat med Liams rum så han sover nere på soffan i gillestugan.
Taket är målat. Vi har försökt att pilla och dra ner tapet som sitter som berget. Och just nu är vi fast där.
Förhoppningsvis blir vi färdiga där snart, men det tar nog ett par veckor till med tanke på att mannen jobbar mycket och så har vi samtidigt, (eller maken mest) rensat ur garaget som vart proppfullt med skit.
Jag försöker hjälpa till med det jag klarar av..
Han har kört iväg två stora lass till tippen och ett till ikväll. Vi har mycket kvar men det är på god väg framåt! Allt känns så mycket lättare när man får rensa så mycket skit man har hemma!!! :-D
Har en extremt stor hög med kläder där nere jag ska gå igenom. Det blir MÅNGA säckar kläder som ska kastas, ges bort till välgörenhet och bortskänks till någon som vill ha. Även spara till våra små som växer så det knakar!
Nu tar jag och klär på mina barn. Vi går ännu i pyjamas. Jag ska börja ta tag i klädhögen där nere och sedan ska jag försöka mig på en liten promenad ut med mina små älskade huliganer. :-)
Tack ni fina som har hört av er och visat er stöttning och förståelse trots att vi inte bor nära varandra. De man minst anade skulle höra av sig har gjort det.. Kärlek till er! ♥♥♥
Om man ändå kunde bo närmare så kontakten vore annorlunda!
Puss och ha en toppen dag!
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar